På nyheterna pratas det återkommande om att Riksbanken höjer eller sänker räntan, eller att de ”stödköper statsobligationer”, vilket är ett finare ord för att trycka mera pengar åt staten. Riksbanken gör det för att öka inflationen sägs det, men varför är det så viktigt och hur påverkar det dig?

Av alla miljoner banbrytande uppfinningar som gjordes under 1900-talet är det tre som har påverkat ditt liv mer än alla andra: Penicillinet, Internet och Philipskurvan. Nationalekonomen William Philips detaljstuderade Storbritanniens ekonomi 1861-1957 och kom fram till att det fanns ett så kallat negativt samband mellan arbetslöshet och inflation, det vill säga hur snabbt priserna på konsumentvaror ökar till följd av att pengarnas värde minskar. Det innebär att ju mer pengar som ges ut varje år, desto färre människor går utan jobb, och detta samband ritat som en graf kallas därför Philipskurvan.

Varför vill man hålla en inflation omkring 2 procent?

Under perioden 1960 – 1980 experimenterade många länder för att försöka hitta ”den perfekta nivån” på inflation. Efter många analyser kom man fram till att en nivå omkring 2 procent per år teoretiskt ger en så kallad ”naturlig arbetslöshet” omkring 4-5 procent, som är svår att komma under utan att orsaka andra problem i ekonomin. På denna nivå tuffar ekonomin på, och folk känner sig trygga och vågar spendera pengar, vilket håller ekonomins hjul i rullning.

Inflation i Sverige (exkl räntekostnader) har sedan finanskrisen varit allt annat än stabil. Vi har med nöd och näppe återvänt till 2 procent, trots extrema åtgärder, som negativ ränta och massiv ökning av penningmängden, se tidigare inlägg i denna blogg angående bostadspriserna.

Vilken roll spelar inflationen när ekonomin krisar?

Genom att sänka räntor och tillföra nya pengar till ekonomin kan centralbankerna (i Sverige Riksbanken) få oss konsumenter att känna oss rikare så vi spenderar mer, vilket skapar jobb. Omvänt kan de genom att höja räntorna hålla tillbaka snabba pris- och löneökningar, eftersom folk då spenderar mindre på konsumentvaror. Men det finns en begränsning; nämligen den mänskliga oron i kristider. När det krisar som värst är konsumenterna oroliga för att spendera och väljer därför att spara de extra pengarna, och då stannar hjulen ändå av.

Genom de senaste kriserna, och då menar jag såklart framförallt kreditkrisen 2008-2009 och Covidkrisen 2020-2021, har centralbankerna därför tvingats gå oerhört långt för att undvika effekterna av krisen. Kraftigt sänkta räntor och massor av nya pengar i ekonomin har givit tillräcklig trygghet för att hålla tillbaka arbetslösheten. Men krismedvetenheten har ändå hållit tillbaka viljan att spendera. Följden har blivit att pengarna i stor utsträckning har lagts på hög, ”ifall det skulle bli värre”. Det ökade sparandet har i sin tur drivit upp börsen, och med det även bostadspriserna.

Är den låga räntan här för att stanna?

Vad krävs för att tvinga centralbankerna att börja höja räntorna igen? Jo, att  man ser en risk att inflationen skulle rusa över 2 procent och orsaka en överhettning, vilket tex skedde 1987, 1999 och 2007. På senare tid har de så kallade långräntorna i USA börjat stiga, vilket är en indikation att det en bit fram i tiden väntar en normalisering av räntorna.

När västvärlden är vaccinerad och kriskänslan går över kommer alla de sparade pengarna börja konsumeras igen. Det finns flera historiska exempel på överhettning efter just pandemier. Bland annat det ”glada 1920-talet” som följde efter Spanska sjukan, och som slutade i en monumental krasch och depression som ledde till massarbetslöshet i USA och Europa och tog Hitler till makten. Den risken kommer centralbankerna vilja parera med höjda räntor.

Dessutom har tre decenniers utlokalisering av industriproduktionen förmodligen nått vägs ände nu när de kinesiska lönerna ökar snabbt. Industriproduktionen har under några decennier succesivt flyttats från tex Sverige, till sydeuropa, östeuropa och sedan till sydostasien. Det har hållit tillbaka konsumentprisökningarna under lång tid. Men pandemin har blottat en sårbarhet i produktionskedjorna som troligen leder till att delar av produktionen plockas hem till närområdet igen, med högre priser som följd. Den produktion som ligger kvar i Asien kommer också bli dyrare, och det är osannolikt att den flyttas vidare till Afrika, pga det politiskt instabila klimatet där.

Fast än så länge är det för tidigt att säga när det blir. Vi har nog ännu några års pengatryckande, låga räntor och andra åtgärder för att gynna export och konsumtionsvilja framför oss innan det blir dags att betala notan. Vem som kommer får stå för den vet ni redan; de som inte investerat sina pengar under de goda åren, utan låtit dem sjunka i värde på bankkontona istället för att investera dem med Fundler.

Mer relaterad läsning

Till dig som kund hos Fundler i Coronatider

Skuldberget ökar – kan USA gå i konkurs?

Därför står Fundler Smart Hedge emot börsraset