Kan aktiv förvaltning egentligen slå sina index?

Det finns nog ingen mer högljudd strid inom förvaltning av pengar, än den mellan förvaltare av traditionella ”aktiva” aktiefonder och så kallade indexfonder. Striden gäller förstås om aktiv förvaltning över tid verkligen kan slå sina index och börsen som helhet.  Debatten går varm bland ekonomiforskare, fondförvaltare och framförallt hemma vid köksborden.

Idén är enkel: istället för att förvaltaren försöker bedöma vilka aktier som kommer gå bra respektive dåligt, köper hen helt enkelt alla aktier på aktiemarknaden i relation till sin andel av börsens totala värde. Till exempel, om ett bolag utgör 1% av hela börsens värde, så lägger man 1% av sina pengar i just det bolaget, och så vidare. Fonder baserade på olika aktieindex har blivit alltmer populära och utgör idag ca 20% av det totala fondsparandet.

Successivt har den enkla ursprungsidén utvecklats till en flora av olika inriktningar, och idag finns det tusentals olika ”index”, tex storbolagsindex, småbolagsindex, globala index, index för en viss börs, eller ett visst land, en viss region, olika branscher, likaviktade index med mera. Men när man bara säger ”index” menar man oftast indexen över de mest omsatta aktierna, som OMXS30 och S&P500, eller globalindex: f.n. de 1 582 största bolagen i världen.

Teorin bakom

På 1990-talet började forskningen om finansiella marknader inrikta sig allt mer på den så kallade hypotesen om effektiva marknader kontra den verkliga aktiemarknadens avvikelser från teorin. Teorin säger ungefär att ”om alla investerare har tillgång till samma information så går det i långa loppet inte att slå marknaden i sin helhet”. Teorin om effektiva marknader kombinerad med den nobelprisbelönade teorin för portföljkonstruktion, CAPM, leder till en svidande slutsats: att börsen som helhet är den mest effektiva investeringen av alla, och som därför inte går att slå.

En billig indexfond (blå) från SPP jämfört med de bästa Sverigefonderna med 4 och 5 stjärnor i Morningstar (och cirka 10 gånger högre avgift). Bara en knapp ledning på slutet, på 10 år!

Teorin får ofta stöd av uppsatser och artiklar som lyckas visa att ganska få förvaltare slår sitt ”jämförelseindex” över långa tidsperioder. Bland annat visade ratinginstitutet Standard & Poors (som står bakom tex S&P500-indexet) att bara var fjärde Sverigefond lyckades gå bättre än börsens breda index de senaste 10 åren, efter avgifter. Tre fjärdedelar av alla sparare i Sverigefonder skulle ur det perspektivet alltså ha tjänat på att köpa en billigare indexfond istället. Mediernas svaghet för att visa att fonder inte slår sitt jämförelseindex har gjort teorin mycket välkänd även bland småspararna. Men vad betyder den egentligen?

I verkligheten är inte marknaden perfekt

Vad som ofta glöms bort är att teorin är just en teori, som liksom alla teorier kräver att man gör en del förenklingar av verkligheten för att inte bli alltför invecklade. Bland annat bygger teorin om effektiva marknader på premissen att alla investerare på börsen alltid har tillgång till samma information. Börsen har strikta regler runt att nyheter ska publiceras på ett visst sätt och att personer med mer information än marknaden (s.k. insiders) bestraffas i nivå med våldsbrott om de använder den till att tjäna pengar. Man skulle därav kunna hävda att alla faktiskt har samma information även i verkligheten.

Men i praktiken läser inte alla investerare all information och även om de skulle göra det, är det inte säkert att de förstår den eller tolkar den på samma sätt. Många investeringar görs dessutom på andra premisser än siffror, som att investeraren köper enligt ett index, eller för att ett bolag har en hållbarhetsprofil, eller för att man bara gillar bolagets företrädare. Om det inte vore för att så många sett upp till Elon Musk, utan bara tittat på siffrorna hade nog Teslas aktiekurs varit en bråkdel av vad den är idag. Till det ska läggas rent psykologiska faktorer som rädsla, övertro, chansning och även bedrägeri.

Marknaden är därför inte perfekt, och det medför gott om möjligheter för den som är mer insatt än genomsnittet att placera pengarna till en bättre tillväxt än jämförelseindex. Så problemet som fondköpare är snarare att man på förhand inte kan veta vilka som kommer lyckas, och risken är därför stor, att man väljer en av de fonder som inte slår börsens breda index. Utifrån det resonemanget borde alltså det ”säkra kortet” vara billiga indexfonder.

Visst går det att slå index!

Hela resonemanget ovan bygger dock på att man utgår ifrån att man ska välja aktier från hela börsens utbud. Men det finns som sagt även många ”smalare index”, som kommer röra sig annorlunda än börsen pga faktorer som mer har med bolagen som grupp att göra. Det mest kända exemplet är småbolagsindex, som under långa perioder presterar bättre än börsen som helhet. Ett annat exempel är USA, som under lång tid har gått betydligt bättre än globalindex. Ett tredje är index över bolag som bygger på Internet-revolutionen, och på senaste tiden bolag som bygger teknik för att lösa de enorma miljöutmaningarna.

Samma billiga indexfond (gul) från SPP som i förra bilden, jämförd med indexfonder från några andra kategorier. Småbolag och USA har vuxit nära DUBBELT så mycket på bara 10 år!

Så när man pratar om att ”det inte går att slå index” ska man komma ihåg att vad man avser då är framförallt att det är svårt att veta vilken förvaltare som kommer att lyckas slå sitt jämförelseindex. Men det är inte alls samma sak som att det inte skulle gå att slå börsens breda index. För det kan man göra genom att investera lite extra i vissa segment av börsen, tex småbolag, ny teknik, tillväxtmarknader etc. Det är en av de saker vi på Fundler jobbar med att göra åt dig i våra fondportföljer, för att försöka fortsätta slå ”index”.

Mer relaterad läsning

Samtliga Fundler-portföljer har slagit index!

Intresset för fondrobotar fortsätter öka

Spara långsiktigt med låg avgift

Vad ska jag välja, aktier eller fonder?