Med bara en dryg vecka kvar till valet haglar valfläsket över svenska folket. Det lovas kortare vårdköer, billigare energi, fler poliser och militärer, satsningar på miljö och utbildning och högre pensioner. Allt det här kommer såklart kosta staten mycket pengar, som måste tas någonstans ifrån. Det är väl bara att höja skatten, eller?

Under de senaste åtta åren har regeringen infört eller höjt totalt 46 olika skatter, och säger sig behöver höja skatten ännu mer framöver, bland annat på arbetsinkomster, ISK-sparande och kanske fastigheter. Oppositionen hävdar att det är en intäktsmässig återvändsgränd. De menar att finansieringen behöver komma genom reformer som gör att fler människor kommer i arbete, så att fler betalar skatt och färre går på bidrag. Varför har de så olika syn på skatterna?

Sverige ligger på en delad tredjeplats med Belgien när det handlar om att ha världens högsta skattetryck. Bara Danmark och Frankrike tar ut ännu mer skatt, och liksom i Sverige är vård, utbildning och mycket annat helt skattefinansierat även där. Samtidigt pratas det ofta om att Sverige har förmånliga skatter på vissa områden, tex att det inte finns någon fastighetsskatt och att bolagsskatten ligger på ungefär samma nivå som i USA.

Det är skatten på arbetsinkomster som verkligen sticker ut i Sverige. Höga marginalskatter redan på ganska vanliga inkomster kombinerat med en djup tradition av huvudsakligen kollektiv snarare än individuell lönesättning har lett till världens lägsta lönespridning, som jag tidigare har skrivit om här: https://fundler.se/blogg/hur-ekonomiskt-jamlikt-ar-sverige-egentligen/

Nationalekonomen Arthur Laffer satt på en middag i Washington 1976 och konstaterade att om skatten på inkomster är 0% så får staten såklart inte in någon skatt alls. Samma sak om skatten skulle vara 100%, för varför skulle i så fall någon vilja arbeta ”vitt”? På en servett ritade han upp sambandet mellan skattens nivå och intäkterna den kommer ge, som blev känt som Lafferkurvan. Den säger helt enkelt att när skatten är alltför hög blir det mindre motiverande att jobba, och mer intressant att hitta sätt att undvika skatten.

Det har sedan länge argumenterats av den svenska liberala tankesmedjan Timbro att den svenska marginalskatten ligger på fel sida om toppen av Lafferkurvan. Det vill säga att en sänkning av inkomstskatten skulle ge staten större skatteintäkter. Omvänt skulle ytterligare höjningar göra det ännu mindre värt att jobba jämfört med att leva på bidrag, och därför både minska statens intäkter och höja utgifterna på samma gång. Vänsterns tankesmedjor menar dock att de tillfällen då skatten faktiskt har sänkts, som till exempel i krispaketen under 1990-talskrisen, snarare har lett till underskott i statens budget.

Timbro förklarar detta med att anledningen till att skatteintäkterna minskade under den perioden var den skenande arbetslösheten, som krispaketen var till för att stävja. På den tiden var Lafferkurvan ganska ny, men med snart 50 år på nacken är den numera allmänt accepterad bland nationalekonomer, och ett viktigt politiskt verktyg för båda sidor när de konstruerar sina politiska förslag.

Det är till exempel effekterna av Lafferkurvan som ligger till grund för Moderaternas välkända ”arbetslinje”. Det är också Lafferkurvan som sätter taket för hur mycket något parti i praktiken kan höja skatten på arbete, oavsett vad de skulle önska ur ett ideologiskt perspektiv. Därför har de politiker som vill höja skatterna behövt hitta fler sätt att ta ut skatt på. Man kan göra en Lafferkurva per skattetyp, eller en för hela landet, och i det senare fallet finns det många nationalekonomer som hävdar att Sverige ihop med några andra länder redan står på toppen av Lafferkurvan. Om det stämmer kan man alltså inte få in mer skatt på något annat vis än att genomföra reformer för ökad tillväxt, men det får jag skriva vidare om i ett annat blogginlägg!

---

---

*Riskinformation: Historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.