Ända sedan William Sharpe et al på 1960-talet skapade den nobelprisbelönade teorin CAPM, om hur man mest effektivt investerar sina pengar på börsen, har kriget rasat mellan de som förvaltar pengar och de som anser att ingen förvaltare någonsin kan slå index på lång sikt. De har följts upp av återkommande studier av betrodda organisationer som Finansinspektionen, Standard & Poor’s och minst en student i varje ekonomiklass som alla visar att sådär 95% av alla fonder går sämre än sina jämföresleindex.
Denna konsensus har fått alltifrån journalister till självutnämnda besserwissrar (ekonomi-influerare) och inte minst många så kallade robotrådgivare att hävda samma sak – att ingen kan slå index. Men de har alla fel. Inte för att teorin inte stämmer, för det gör den närmast säkert, utan för att de flesta av dem helt enkelt inte har förstått vad teorin faktiskt säger.

CAPM, den ”nobelprisbelönade teori” som så många älskar att peka på för att misskreditera fondförvaltare, pratar faktiskt aldrig om ”index”, utan om hävstång på marknadsportföljen.
Marknadsportföljen är ett teoretiskt begrepp som avser att man skapar en portfölj av aktier, där varje bolag är representerat till samma andel som dess andel av det totala värdet på alla bolag som är noterade. Om vi tex skapar en svensk aktiemarknadsportfölj på 1 mkr så ska vi köpa aktier i ett bolag som utgör 0,5% av värdet på alla svenska bolag för 5 000 kr. Så fråga nummer ett är givetvis – har någon slagit denna marknadsportfölj (index) över en längre tidsperiod?
CAPM-teorin säger faktiskt inte att man inte kan skapa en portfölj med högre avkastning än ”index”. Vad den däremot säger är att man alltid kan slå avkastningen på vilken portfölj som helst genom att addera en ”hävstång” till marknadsportföljen, så att portföljen får samma risk som den portfölj man vill slå. Det betyder alltså inte att index alltid är bäst, men däremot att index med hävstång är det.

Småbolagsfonder (grön) har sannerligen gått bättre än det breda Sverige-indexet (blå). Men med 500% ”hävstång” på indexet (guld) hade man fått samma avkastning som i småbolag.
Problemet med hävstång är att det är enkelt i teorin, men svårt i praktiken. I grafen ovan har alla tre portföljerna 1 mkr i startkapital, men den guldfärgade portföljen har dessutom fått låna 5 mkr till 1,5% ränta för att skapa en sexfaldig exponering (500% hävstång) mot det blåfärgade indexet. Det gör att hävstångsportföljen efter återbetalningen av lånet (röd linje till höger) slutar på samma tillväxt som den grönfärgade småbolagsfonden.
Det är i praktiken väldigt svårt att åstadkomma detta. Om man har 1 mkr att investera får man troligen inte låna 5 mkr av banken för att investera med hävstång. Det enda tillfälle man som konsument kan göra detta är när man tar banklån för att köpa bostad, vilket jag har bloggat om tidigare här: https://fundler.se/blogg/utvecklingen-av-bostadsmarknaden-och-borsen/
Men det finns faktiskt en fond som gör precis detta, nämligen den välkända AP7 Såfa, som endast är tillgänglig inom premiepensionssystemet. Eftersom det är staten som förvaltar den fonden kan de låna upp 50% hävstång till statens synnerligen låga upplåningskostnad och faktiskt tillämpa CAPM i praktiken, vilket som bekant varit mycket framgångsrikt.
Det är CAPM som är utgångspunkten när vi sätter ihop Fundlers portföljer. Genom att välja tillgångar (fonder) med god riskjusterad avkastning och sedan optimera fördelningen mellan dem mot den så kallade effektiva fronten (den svarta kurvan i den översta bilden) kan vi skapa en maximalt effektiv portföljen på varje risknivå. Vi använder både indexfonder och en handfull aktiva fonder, framförallt där det egentligen inte finns några riktiga ”index”, tex fonder med företagsobligationer, råvaror och hedgestrategier. Läs mer om hur vi sätter ihop våra portföljer.
*Riskinformation: Historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.